En klädsam paranoia
Det jag ville komma till är egentligen att en gnutta paranoia, alltså inte i den dos som nämns ovan, utan bara en smula.
Egentligen kan man aldrig lita på någon hel toch hållet där ute. Det finns de som älskar en bitterljuv eftersmak och som ljuger för att göra illa, sen finns det de naiva och lite smått omtänksamma som ljuger för att skydda en. Kort sagt, den enda som man helt och hållet kan lita på, i alla väder, är sig själv. Det är inte pessimism eller misstro, det är bara realism. Det är klart att det säkert finns några få själar som är helt ärliga, men i ärlighetens namn är kanske inte det att föredra ändå. Man vill inte alltid veta sanningen och det är ur detta som alla lögner kommer. Lögner är, och har alltid varit en del av människans natur. Det är tråkigt men vi är fega, rädda och egoistiska. Självklart finns det helgon men långt ifrån alla uppnår fulländade inre kvalitér och i sin tur perfektionism. Självklart är detta inget nytt men jag är en person i sjukligt behov av att skriva av mig och få uttrycka det jag känner. Mitt bloggande är inte intressant för andra utan mer ett sätt för mig att få ner mina tankar på papper så att jag kan koncentrera mig på annat. Mycket kan förefalla totalt ointressant och annat kan falla vissa i smaken.
J
Grey's
A - So, you're breaking up with me over a corps?
I - No, I'm breaking up with you cause on your best days, that corps is twice the man that you'll ever be.

Socialt odjur aka socialt missfoster hahaha
Snart kommer mina kära vänner hit och vi ska jobba med våra två projektredovisningar som äger rum på tisdag. Med andra ord, vi har en hel del att göra! Deppsöndaag, hatar detta väder också och så har Louise åkt. Nu är jag arg. Jag ska iallafall träna med Majsi, längtar!
Sans vous, je suis perdu
Jag känner mig lite förlorad. Utanför tid och rum i en bubbla, en smula avskärmad från verkligheten. Dimman och stormen får träden att vika sig dubbla utanför fönstret just nu. Det är en neongrå himmel utanför, en himmel som sticker i ögonen om man tittar för länge. Inomhus har arbetena i skolan lagts på hög och med högen böcker som växer växer även min ångest, en smula för varje dag, timma och minut. Vad hände med våren? OKej, det är februari men ändåå!
Kom däremot fram till att förtränfninf är en av de lite bättre försvarsmekanismerna och därför ska jag utnyttja denna i sisådär ännu ett dygn, tlls jag sitter här vid samma tid imorgon och inte har något val. Jag kommer att vara tvungen att plugga, men inte nu.. bara då.
Yesterday's history, tomorrow is a mistery, today is a gift we all been given.

Please, come share the day with me...
Fast och andra sidan, hur friska är vi tjejer egentligen på en skala?
SNOPP
viktoria säger:
jag älskar ordet snopp
Joanna Eriksson säger:
snoppoida
viktoria säger:
samtidigt hatar jag det
Joanna Eriksson säger:
haha
Joanna Eriksson säger:
jaaa
Joanna Eriksson säger:
äcklel
viktoria säger:
snopp snopp snopp snopp
viktoria säger:
så oskyldigt men så äckligt
viktoria säger:
hahaha
Joanna Eriksson säger:
men ändå lite oskyldigt
Joanna Eriksson säger:
haha
Joanna Eriksson säger:
VI SKRECV SMAMA
viktoria säger:
HAHAHAHAHAH SKREV DUDE UTAN ATT JA GJORDE DE
viktoria säger:
fan va coolt
viktoria säger:
fan va coooolt
Joanna Eriksson säger:
FAAAAAN VA COOOOOOOLT
Joanna Eriksson säger:
JAAAA
viktoria säger:
hihihi vi är så rolig
viktoria säger:
a
Joanna Eriksson säger:
o ja
Utlopp för en smula aggression efter samtal med en god vän
Just nu är jag inte kär och vill inte heller bli det. Aldrig mer känner jag just nu, även fast vi alla vet hur det blir med den saken. Efter tidigare erfarenheter och samtal med mina närmsta om killar och hur de tänker så har vi egentligen inte kommit fram till särskilt mycket mer än att de inte är som oss. Killar är på något sätt mer egoistiska och saknar vårt känslospektra. Förlåt till de killar som möjligtvis läser detta men åh. Det värsta är också att killar vet hur tjejer tänker och har ibland en förmåga att utnyttja detta. De vet vad vi vill höra och utnyttjar vårt behov av bekräftelse. Vi faller pladask men ingen står där när vi faller. Som sagt de är smarta, tar det de behöver och så bra med det. Ett bra exempel på detta är när vi säger
"Nej, älskling du behöver inte följa mig genom den mörka skogen mitt på natten. Det gör inget att den är full av vargar, det klarar väl jag! Självklart ska du vara med dina kompisar istället, jag klara mig nog ska du se".
"Är det helt säkert hjärtat?".
"Jadå".
Vilket självklart betyder: nej du ska följa mig för annars kanske jag dör..hur självkart är det inte?
Självklart behöver det inte vara så illa men det är bara det att de tänker helt annorlunda. Den dagen då tjejer och killars tankegångar förenas, den dgaen ska jag bli kär, den dagen.. Detta var det simplaste och kanske mest felaktiga jag skrivit men ack så skönt :)
Beauté



Som bortblåst
Jag har länge tänkt på en sak, vad händer med tiden? Den var iallfall inte på min sida imorse då jag vaknade klockan 07.54, hela sex minuter innan jag egentligen skulle sitta vid min bänk och räkna matte. Ibland står tiden still, exempelvis när någon man älskar drar andan ur en med en kyss eller när man kommer på något man tror man tappat bort, som exempelvis en väska. Ibland går tiden fort, fortare fortast.. som när man har riktigt kul i goda vänners lag eller på en undebar semester där man bara ööönskar att det aldrig någonsin ska ta slut. Det är just när man fokuserar för mycket på tiden som den blir till ett problem. Man borde istället repsektera tiden som om den vore en vän. Förstå att den har sina begränsningar men samtidigt se den som en oerhörd tillgång. hah, like that's ever gonna happen..
Det läskiga med tiden är inte bara att den upplevs olika trots att den hela tiden egentligen är densamma. Det läskiga är jag. Jag försover mig aldrig. Detta var första gången. Första gången i hela mitt liv. Vad har hänt med mig? Känns som att mitt disciplinerade jag tagit semester och fram har en lite mer naiv, nonchalant kvinna trätt fram. Kvinna, haha usch. Föredrar tjej framför kvinna, tänker vara tjej hela livet. jag skiter i att tjej 78 år låter fel för jag vägrar att bli kvinna eller tant heller för den delen. Jag kommer alltid vara en tjej inombords och så länge insidan strålar utåt så..
Just nu är det kallt inombords. Alla behöver en omsvepande värme kanske av vår, kanske av kärlek. Vindar sprider dofter att minnas i höst- och vintermörkret, fuktiga kalla men ändå på väg att ljummas. Våren nalkas med stormsteg, min älskling är snart här..
Jag vill springa med bara fötter i varm och vit sand
Vad hände med tideen..
Bula..
Min damer och herrar, detta var ingen vanlig dag på sats för jag fick en bula. En stor, jävla bula som gör så ont nu att det bultar i hela mitt arma stackars skalle. Det gick helt enkelt till såhär (jag är inte sämre än att jag kan erkänna): Jag drog huvudet rätt in i första bästa skåpsdörr i omklädningsrummet. Jag svängde lite sådär casual på huvudet för att dyka ner, i vad jag trodde var min träningsväska för att packa upp ditt och datt, men istället var det en dörr där och pang sa det. Det var så himla läskigt, jag kände typ järnsmaken i munnnen och sprang runt som en toka för då börjar man ju inte blöda, eller hur var det nu? Som ni säkert förstår gjorde smällen mig totalförvirrad tills min lite mer barska sida gjorde sig påmind. "äh bara en feting smäll nära tinningen, shit the fucking same, let's have the best workout ever"(nejnej, jag är inte scizofren, det är bara vad jag kallar mina "olika" sidor). Sen sprang jag och flåsade något kopiöst för att sedan slänga mig in en underbar dusch (lite krydd för hur mysigt Sats än är, så är deras duschar inget att hurra ihjäl sig för).
Nu är jag iallafall hemma igen och har sällskap av Sigmund Freud och Ivan Pavlov i textform. Var säkert ett par väldigt trevliga prickar på sin tid men just nu driver de mig till vansinne eftersom jag måste tillämpa deras teorier på lasermannen, yeeaaay.
MEEEEEEEN Louise är hemma igen och igår blev det ett kärt återseende då vi båda skrek åt varnadra så det hördes i hela Vasastan. Vet inte varför, för vi bor cirka 50 meter från varandra men det är liksom tradition att skrika så fort man kommer utanför porten. Det är faktiskt väldigt olika vad man skriker men det viktigaste är att man skriker högt. "HAREEEEEE" "NÄÄÄÄÄÄÄÄH" eller "hallå kompiiiiiiiiissss, njiaaaadå" eller "hiiiiiiiiiii gumman". Syftet med detta är att känna pirret hoho. Ni blev väl inte klokare av detta men det är inte heller meningen, ju mer stört dess bättre eller framförallt desto roligare. Hennes mamma Marrizz (smeknamn uppfunnet av ingen mindre än moi), som förövrigt är världens i särklass roliagste, anammar alla våra skämt och förbättrar dem till och med. Så när vi vänder oss om efter att själva ha larvat oss, så står hon i fönstret och ropar..
Åter til psykologin och debatten "kiv och käbbel"! Ärligt talat, har ni hört något löjligare? hahaha, nej får inte skratta får inte skratta, ont i huvudet.. aaaj.
Samediii
Gårdagens pass var något udda men otroligt givande.. Det var en pigg knasig tjej som höll i passet och musiken föll mig inte riktigt i smaken. Efter sisådär halva passet och mitt in i den ena etappen så sätts plötsligt en discokula på mitt i spinningsalen..Det låter kanske härligt men det var det inte, fuktig sal med reflexer som stack i ögonen från en silvrig julgranskula i taket. Inte nog med detta för i mitten av salen cyklade en man som sannerligen lärt sig konsten att cykla.. Han hoppade liksom upp och ner samtidigt som han gjorde någon form utav juckande rörelse. Mitt i passet fick denne arme man sluta, pga av smärta i ryggen.. hur nu det kunde komma sig.. Synd att cykelinstruktören hade fuuulllt upp med att mima och slänga medrumpan i takt till musiken (tro mig, det går att göra det på en cykel om man vill) "Niiiccceeeaaa "some Majsan skulle sagt när vi gungade fram till en något djungelinspirerad musik..
Denna dag har bara susat förbi... Jag och Vicktick vaknade runt klockan tolv av hennes operasjungande bror, otroligt charmant kille förövrigt. Gårdagen var trevlig och vi kom underfund med att uggleläten definitivt är det nya! Så himla kul, haha "hoo hooo"..Efter att vi vaknat till med något mnkankalla en frukost för fem personer,så gjorde vi en liten faktaresearch till ett arbete om häxoroch naturandar. Det ärlustigt vad många forum det finns på internet där hängivna wiccaner chattar.Kultyckte jag och Viktoria,så vi joinade(chatten alltså, inte religionen). Det fanns ju en del vrickade häxor där med visade det sig lite senare, som hade sålt sin själ till djävulen. Dåbestämde vi oss föratt lägga ner vår reserach och istället springa ner och fixa middag..
Tur att bussar inte har dresscode,för nu bär det av i högklackat skinnjacka, rosa plyschbyxor och en stooor toffs mitt på hjässan. Here we gooo
Thank god it's friday
Tjingeling!
Alla hjärtans dag, ett kommersiellt jippo
Dagens underbara väder räddade dock ett lite surt humör och nu sitter jag här ihopkurad med massa varma kläder efter en mycket lång promenad med min kära mor. Vi pratade lite om hur de kommande veckorna kommer se ut och det var inte lite jag ska hinna göra. Santa Maria! Snart kommer dessutom Louise (v.8) och Annamaria kommer hem ikväll, sitter spännt och väntar vid telefonen. Gabrielle komme i nte hem förrän nästa vecka efter en vecka på Lanzarote, Heaven om ni frågar mig. V. 8 bjuder på mycket prov och inlämningar och jag har inte ens bröjat med något av det, snacka om att det blri full rulle på söndag.. feting ångest.. Helgen blir dock marvelous (förhoppningsvis och om alla överlever veckan) med alla nära och kära! En sann morot. Sen får jag inte glömma vecka elva då det bär av till Branäs med Vickanpickan. Jag, Joanna, som inte ens kan åka i barnbackarna.. jojomensan.. jag säger då det. Blir ett sannt nöje för alla proffs att se en pajas som mig åka störtlopp ner för en offpist eller liknande för att jag råkade åka fel. Rätt in i ett oranget staket för att sedan bli utlyft av en truck, Yess!! Vem är det förresten som har kommit på något så löjligt som en ankarlift? Det är ju rena tortyren, dööden rent ut sagt för en som mig.
Arrevederci pour now!
Internt

hahahaha näääähhh
En moi-même
Igår var ännu en kväll av mycket skratt, trötta själar och en himla massa vin. Superb kombination om man gillar låg humor och dubbelseende. Trivdes väl i gårdagens sällskap men kände mig ibland som att jag och väggarna utgjorde en slags homogen blanding, kan nog ha berott på trötthet. Jag lärde mig även hur man hälsar män emellan, ett riktigt fast handslag med dunk axel mot axel typ. Jäkligt ghettostyle på det men hur som helst så kände jag mig prettyyyy cool haha..Efter det skulle inte jag och Viktoria vara mycket sämre så vi kom på vår egen "greeting-ritual", som kunde sammanfattas klapp, knipps, knipps. Låter hur tråkigt som helst men det tyckte inte vi, det var till och med så roligt att vi var tvungna at göra den sammanlagt cirka 50 ggr plus att vi försökte lära ut den och jag kan ju säga att den blev succé!
Nuuu en tupplur och sen le gym. Ready ,steady, gooo!
Världens härligaste människa med världens sjukaste sixpack
Life as it should be
Ännu en härlig helg att minnas. Min underbara vän Louise var här och precis som väntat fick vi en helg full med skratt, promenader och sushi. Fredagen var mest lugn med en härlig sushi på T & W fika och ett glas vi på Victoria för att sedan störta hem och stupa i sängen. Lördagen var upp i ottan. Jag vaknade av ett gapskratt eftersom min kära vän tagit kort på mig där jag låg och det var väl inte det vackraste Gud skådat menmen.. haha kul var det iallafall.
För -och eftermiddagen bjöd på lite shopping och en promenad genom stan. En sak som jag kommit på är att det värsta som finns är när man får ett akut skrattanfall men verkligen INTE får skratta. Man sitter där och försöker kväva det och tårarna rinner längs kinderna men man fåååår bara inte. Inte inte inte. Oftast slutar det faktiskt med att jag låtsas skratta åt något helt annat, hittar på massa historier så att ingen ska förstå.. man lurar sig själv iallafall.
Kvällen bjöd på en härlig coctailmiddag hos Hannis. Hon hade gjort den finaste dukningen någonsin, verkligen fetch! När alla kom ut, liiite väl sent, så började det sjääälvklart snöa. Stora feta snöflingor som lade sig sådär tungt och blötte ner hela håret och för att inte tala om outfitten (inte bra med skinnjacka i minusgrader). Det tog oss ungefär tjugo minuter i en alldeles för lång kö till ett alldeles för överskattat ställe för att vi skulle inse att det var hemfärd som gällde. Väl hemma delade jag och Louise på något som jag tror kan ha varit en hel limpa och tre liter vatten, sedan städade vi hela lägenheten. Klockan fyra var det "bonne nuit" som gällde.
Månadens lärdom:
Band vi knutit med andra gör det lättare att ta sig genom motgångar
J