En klädsam paranoia
I skolan har vi ännu ett arbete att ta itu med, i ämnet pyskologi, schizofreni. I denna sjukdom så döljer sig horribla symptom m.m. och däribland en oerhörd paranoia. Det finns de som exempelvis får för sig att de är förföljda och jagade med mera, helt fruktansvärt med andra ord. Man vet ju själv hur det känns när man i drömmar känner sig jagad, jag själv kan vakna helt förfärad och nästintill svettig.
Det jag ville komma till är egentligen att en gnutta paranoia, alltså inte i den dos som nämns ovan, utan bara en smula.
Egentligen kan man aldrig lita på någon hel toch hållet där ute. Det finns de som älskar en bitterljuv eftersmak och som ljuger för att göra illa, sen finns det de naiva och lite smått omtänksamma som ljuger för att skydda en. Kort sagt, den enda som man helt och hållet kan lita på, i alla väder, är sig själv. Det är inte pessimism eller misstro, det är bara realism. Det är klart att det säkert finns några få själar som är helt ärliga, men i ärlighetens namn är kanske inte det att föredra ändå. Man vill inte alltid veta sanningen och det är ur detta som alla lögner kommer. Lögner är, och har alltid varit en del av människans natur. Det är tråkigt men vi är fega, rädda och egoistiska. Självklart finns det helgon men långt ifrån alla uppnår fulländade inre kvalitér och i sin tur perfektionism. Självklart är detta inget nytt men jag är en person i sjukligt behov av att skriva av mig och få uttrycka det jag känner. Mitt bloggande är inte intressant för andra utan mer ett sätt för mig att få ner mina tankar på papper så att jag kan koncentrera mig på annat. Mycket kan förefalla totalt ointressant och annat kan falla vissa i smaken.
J
Det jag ville komma till är egentligen att en gnutta paranoia, alltså inte i den dos som nämns ovan, utan bara en smula.
Egentligen kan man aldrig lita på någon hel toch hållet där ute. Det finns de som älskar en bitterljuv eftersmak och som ljuger för att göra illa, sen finns det de naiva och lite smått omtänksamma som ljuger för att skydda en. Kort sagt, den enda som man helt och hållet kan lita på, i alla väder, är sig själv. Det är inte pessimism eller misstro, det är bara realism. Det är klart att det säkert finns några få själar som är helt ärliga, men i ärlighetens namn är kanske inte det att föredra ändå. Man vill inte alltid veta sanningen och det är ur detta som alla lögner kommer. Lögner är, och har alltid varit en del av människans natur. Det är tråkigt men vi är fega, rädda och egoistiska. Självklart finns det helgon men långt ifrån alla uppnår fulländade inre kvalitér och i sin tur perfektionism. Självklart är detta inget nytt men jag är en person i sjukligt behov av att skriva av mig och få uttrycka det jag känner. Mitt bloggande är inte intressant för andra utan mer ett sätt för mig att få ner mina tankar på papper så att jag kan koncentrera mig på annat. Mycket kan förefalla totalt ointressant och annat kan falla vissa i smaken.
J
Kommentarer
Trackback
