amorvincitomnia

Nu är jag sådär äckligt trött.. helt tung i hela kroppen och blotta tanken på att lyfta mig från stolen ger mig ångesttankar. Det doftar ugnsbakad lax, himmelriket är nära, haha. Att den lille rosa saken kan få min tvestjärt att dansa, oh yes :) Tvestjärt är, för er som inte vet, typ själen fast lite mer viktigt än så. Mår tvestjärten bra mår Sauron bra och då mår man också bra. Komplicerat men mycket sant.

Varför ska det vara så svårt att ta initiativ ibland, är det en rädsla eller ett sätt att hävda sig på. "jag är minsann inte tillgänglig och skiter i dig, fast på låtsas". Ibland blir jag lite smått irriterad och jag vet att det finns dem som vet vad jag menar. Ett evighetsspel där motståndaren gärna byter roller titt som tätt i kombination med att vara svåråtkomlig. Det är ju så det fungerar, men varför? Det är klart att man tänker, och man "är" ju inte bara sånn.. man kan ju försöka. Man kan alltid försöka som mitt russin till gympalärare sa till en överviktig tjej i min klass i sexan. Det skakade i benen på den stackaren som sprang fram till ribban på höjdhoppet och slog i ryggen så fasligt att hon fick spendera två timmar hos sjuksyster samma eftermiddag. Okej.. alla försök är inte lämpliga men andra är.


Joanna