Flegmatisk
Jag är så trött på att vara svag. Att vara svag när jag vet att stark överlever -övervinner. Jag vill inte bli uppäten inifrån av förnekelse. Jag vill tro att jag vet att det är just precis så som jag vill att det ska vara, som det borde vara.. Min kropp faller sakta ihop i en hög, den är i upplösning av all irritation över att det som kan ses som en trivial vardag, egentligen är fylld av små korn med sting i. Inget bra sting, ett sting som träffar min akilleshäl och ärrar. Jag vill sluta bry mig, hellre är orkeslös än inräknad i en hierarki utsedd av monster. Kan inte detta patetiska djur göra upp med sina problem och lämna mig ifred. Inte en enda tanke till ska ägnas åt dina ideliga försök att tränga på, mardodörjäkel.
Och så var det den fjärde..
När man längtar så man tror att man ska förgås. När man kämpar och kämpar men slutet tycks skratta en i ansiktet och försvinna utom räckhåll. Då, men först då, vet man att det sannerligen inte är långt kvar.
Adjöken
Kommentarer
Trackback
