amorvincitomnia

Ibland går luften ur en. Det är som att Gud själv sugit ut det sista syret och kvar finns en trasa. Jag känner mig helt tom, flegmatisk och genomskinlig, som om någon kunde sa rakt genom mig och på bara ett andetag blåsa bort det lilla som fanns kvar. Då skulle jag kunna segla genom luften, likt ett skrumpet torrt höstlöv. När man är såhär trött så slutar man också bry sig om nästan allt i sin närhet.  Jag har blivit en kravlös likgiltig knäppgök som sitter bänkad framför tvn och lär mig tv-tablån utantill, inte för att jag vill utan för att det är det enda som lyckas fästa sig i de små grå at  the moment. Jag tror till och med att de mest fundamentala drifter, såsom hunger och törst är ur funktion för tillfället, och kommer så förbli tills dess att jag får mig en god natts sömn. Dagens redovisningar är iallafall förbi och ger mig tillfälle att andas ut för att ta tag i nästa prov som för övrigt äger rum imorgon. Känns bra. Just därför ska jag fira det med att inte plugga alls. Jag ska inte ens så lite som titta åt vår helvetes rapport à la projektarbet.e Jag ska bara flyta ut i soffan och tillsammans ska vi utgöra den homogena blandning som ska ta över vardagsrummet i några timmar framöver, uuunderbart!
 
2 ½ men på tv 6 21.00-21.00. Precis vad jag behöver, sweet (à la peter griffin i family guy) säger jag bara.