amorvincitomnia

Hur ska man veta att de ord som genom ett andetag slinker ur din älskades mun är sant? Hur ska du vet att den övertygelse som tycks stödja varje ord går hand i hand med sanningen? Hur vet du att de ord som utbytes er emellan är verkligt?  
 
Ofta håller jag saker och ting inom mig, för om jag inte skriver eller säger dem så känns de inte lika äkta. Det är först när jag säger det för mig själv eller talar om det för någon som det blir sant. Först då. Det hela blir mer klarare när man sätter ord på det men i samma stund träffas man av en insikt som man kanske inte innan stött på. Trots att klarheten kan vara att föredra är detta något nu definitivt, det är nedskrivet eller sagt. Jag kan inte ta tillbaka det och det kommer föralltid att finnas kvar i det vi kallar förflutet eller historia. Vissa människor saknar det filter som finns mellan hjärna och mun, vissa ser inte att ord kan förändra vad som komma skall. Det finns saker som du har inom dig som kanske aldrig kommer att lämna ditt inre, eller kommer att delas med andra. Det är som ingjutet och en del av dig för du vet att om du så lite som nämner ett ord, så kommer resten att slinka ut och därmed är du förlorad. Detta filter är utgör ett hot och skydd på samma gång, eftersom ett lättat hjärta är att föredra framför en nedtyngd själ.  

I det framtida kommer du då och då kunna blicka tillbaka på stunden då det blev definitivt, då något kom att förändra det som du nu lever i. Kanske var en förändring redan på väg, kanske inte. Kanske väger ord så tungt att, så fort de blir sagda, har de makten om sin talare.