amorvincitomnia

Jag har en annan inre röst, en tom röst, en överlevnadsröst som ibland kan överrösta min ack så kärleksfulla inre röst.

"Allt vi behöver för att leva är att andas in och ut. In. Ut. Då och då behöver vi en näve mat och lite vatten men det är det. Man vill att det ska vara mer komplext, att vi mååste ha kärlek, gemenskap osv men egentligen inte. Döda är vi först när vi slutat andas, när vårt hjärta inte längre slår, när vår hjärna skrumpnat. Först(å) då.."

Min kropp behöver sömn. Japp. That's all I need. Sömnen ska få jaga iväg mitt kalla jag och på nytt välkomna mitt varma jag.