Paff

När man vaknar med lite mer öppna ögon trots att man inte orkar. Mitt i en vardag full av tristess så börjar solen lysa, bara lite, men den lyser. Trodde ni ja.

Vad det är som får folk att ta det där extra steget, är och förblir en obesvarad fråga. Vad utlöser det som innan stod stilla. Inte bara vad utan varför. Varför finns det svaga som tror sig blir bättre när de ändå blundar för förgånget som om det inte fanns där. Trampar på världens sista, varmt glödande, cancerpinne. En ny chans men till vilket pris frågar jag nyfiket mig själv. För sent. det är fortfarande för jävla sent. Tar ett sipp av kaffet som svalnat. Det besvarar läpparna som berört det. Kallt.

När man är som närmast, det är då man är så långt bort att det bara kan vara en illusion. Trots det fortsätter man försöka. Det är det som kallas vilja.

À tout à l'heure

RSS 2.0